Arvsanlag och livsstil påverkade morfars diabetes

Harriet Wallberg Jun 6, 2021

Hans namn var Oskar och han föddes i Kramfors kommun år 1899. På den tiden visste läkarvetenskapen inte speciellt mycket om ärftliga sjukdomar. Det skulle dröja mer än 50 år innan forskarna upptäckte DNA, det vill säga den genetiska informationen som visar hur våra arvsanlag ser ut. Därför var det ingen som visste att den lille gossen bar på arvsanlag för att utveckla typ 2-diabetes. Oskar växte upp till en händig pojke. Han gick den sexåriga folkskolan och lärde sig läsa, skriva och räkna. Efter skolan började han arbeta som springpojke åt diverse butiker och så småningom fick han anställning på Kramfors Liefabrik. Där tillverkade han liar som användes för att slå gräs och grödor. 

Oskar gifte sig och fick fem barn. Han arbetade på lie-fabriken fram till sin pensionering år 1966. Det var ett fysiskt krävande jobb, där han dagligen hanterade tunga verktyg. Han höll sig frisk och fri från större åkommor under hela yrkeslivet. Lite ont i ryggen till och från var hans enda krämpor. 

Oskar blev därför förvånad när han strax efter sin pensionering började bli törstig och behövde gå på toaletten ofta. Besvären tilltog och efter några månader blev det kanske fem-sex toalettbesök på en natt. Efter ytterligare en tid med evigt springande för att kissa fick hans fru Edit nog.  ”Nu får då gå till sjukstugan” krävde hon efter att ha blivit väckt natt efter natt. Nästa dag gick han dit. Han kom hem berättade han chockad att han fått ”sockersjuka”. Vad diagnosen innebar hade Oskar inte så stort begrepp om. Bara det där med socker hade fastnat i hans huvud. Så här efteråt har jag förstått att han trodde att han skulle undvika allt synligt vitt socker, men att han i övrigt kunde äta som vanligt.

 

Hade Oskar kunnat förhindra att hans typ 2-diabetes bröt ut vid 66 års ålder? 

Ja, med dagens kunskap hade han kunnat skjuta upp diagnosen ett antal år, eller till och med lyckats förhindra att sjukdomen bröt ut överhuvudtaget. 

Idag vet vi att typ 2-diabetes beror på en kombination av arvsanlag och livsstil. Oskar hade arvsanlagen för att få typ 2-diabetes. Oskar var min morfar och flera av hans fem barn fick också typ 2-diabetes, vilket betyder att sjukdomen finns i våra arvsanlag. Huruvida hans egna föräldrar hade typ 2-diabetes vet jag inte. Hans far dog vid 61 års ålder och sjukdomen kanske aldrig hann bryta ut hos honom.  

Men bara för att man har arvsanlag för sjukdomen behöver det inte betyda att man får sjukdomen. Livsstilen har lika stor betydelse. De livsstilsfaktorer som utgör en risk för typ 2-diabetes är övervikt, fel kost, inaktivitet, sömnstörningar, långvarig stress, vissa läkemedel, rökning och för mycket alkohol.

Oskar hade ingen övervikt, ingen stress eller sömnproblem och alkohol intog han med måtta. Men däremot åt han ohälsosam kost och rörde sig inte speciellt mycket. Så i Oskars fall var det kost och motion som hade kunnat hjälpa honom. Han tog sällan någon promenad, gick på sin höjd några varv runt huset och satt mest och läste tidningen eller lyssnade på radion. När det gäller kosten åt han nästan enbart snabba kolhydrater, det vill säga de som höjer blodsockret mycket. Det var potatis och vitt ris. Han var väldigt förtjust i sötsaker och hans fru bakade både bullar och kakor med mycket socker i. Grönsaker var sällsynta. 

Om Oskar hade levt idag hade han fått instruktioner av sin läkare att motionera 30 minuter varje dag och dessutom röra på sig så mycket som möjligt i vardagen. Fysisk aktivitet ökar insulinkänsligheten och blodsockret hålls mycket lättare inom normala nivåer om du rör på dig. På samma sätt skulle han ha fått rådet att ersätta sockret, det vita brödet och potatisen med fibrer, fullkornsprodukter, baljväxter, nötter, mycket grönsaker, frukt och bär. Om Oskar följt de råden skulle han minskat risken att utveckla typ 2-diabetes avsevärt. 

Var då läkarvetenskapen så nonchalant för 60 år sedan? Nej inte alls. Den kunskap vi har i dag om betydelsen av kost och motion för sjukdomen fanns helt enkelt inte på 1960-talet.

 

 

Hur gick det då för Oskar? 

Tyvärr gick det inte så bra. Han fick redan från början fel råd av sin doktor på sjukstugan. Jag är säker på att hans brist på motion och felaktiga kost ledde till kraftiga ökningar av blodsockret efter varje måltid. Hans nervfunktion och cirkulation försämrades snabbt som en följd av det höga blodsockret och till sist blev man tvungen att amputera ett av hans ben. Han återhämtade sig aldrig från det.

Om du, precis som jag, har familjemedlemmar eller nära släktingar som har typ 2-diabetes bör du vara observant på din livsstil. Att i tid ändra sina vanor kan verkligen löna sig längre fram i livet. Min morfar Oskar skulle haft stor nytta av att i tid förändra sin livsstil för att kunna förhindra att sjukdomen fick så pass allvarliga konsekvenser som den fick för honom.