Hans namn var Oskar och han föddes i Kramfors kommun Är 1899. PÄ den tiden visste lÀkarvetenskapen inte speciellt mycket om Àrftliga sjukdomar. Det skulle dröja mer Àn 50 Är innan forskarna upptÀckte DNA, det vill sÀga den genetiska informationen som visar hur vÄra arvsanlag ser ut. DÀrför var det ingen som visste att den lille gossen bar pÄ arvsanlag för att utveckla typ 2-diabetes. Oskar vÀxte upp till en hÀndig pojke. Han gick den sexÄriga folkskolan och lÀrde sig lÀsa, skriva och rÀkna. Efter skolan började han arbeta som springpojke Ät diverse butiker och sÄ smÄningom fick han anstÀllning pÄ Kramfors Liefabrik. DÀr tillverkade han liar som anvÀndes för att slÄ grÀs och grödor.
Oskar gifte sig och fick fem barn. Han arbetade pÄ lie-fabriken fram till sin pensionering Är 1966. Det var ett fysiskt krÀvande jobb, dÀr han dagligen hanterade tunga verktyg. Han höll sig frisk och fri frÄn större Äkommor under hela yrkeslivet. Lite ont i ryggen till och frÄn var hans enda krÀmpor.
Oskar blev dĂ€rför förvĂ„nad nĂ€r han strax efter sin pensionering började bli törstig och behövde gĂ„ pĂ„ toaletten ofta. BesvĂ€ren tilltog och efter nĂ„gra mĂ„nader blev det kanske fem-sex toalettbesök pĂ„ en natt. Efter ytterligare en tid med evigt springande för att kissa fick hans fru Edit nog. âNu fĂ„r dĂ„ gĂ„ till sjukstuganâ krĂ€vde hon efter att ha blivit vĂ€ckt natt efter natt. NĂ€sta dag gick han dit. Han kom hem berĂ€ttade han chockad att han fĂ„tt âsockersjukaâ. Vad diagnosen innebar hade Oskar inte sĂ„ stort begrepp om. Bara det dĂ€r med socker hade fastnat i hans huvud. SĂ„ hĂ€r efterĂ„t har jag förstĂ„tt att han trodde att han skulle undvika allt synligt vitt socker, men att han i övrigt kunde Ă€ta som vanligt.
Hade Oskar kunnat förhindra att hans typ 2-diabetes bröt ut vid 66 Ärs Älder?
Ja, med dagens kunskap hade han kunnat skjuta upp diagnosen ett antal Är, eller till och med lyckats förhindra att sjukdomen bröt ut överhuvudtaget.
Idag vet vi att typ 2-diabetes beror pÄ en kombination av arvsanlag och livsstil. Oskar hade arvsanlagen för att fÄ typ 2-diabetes. Oskar var min morfar och flera av hans fem barn fick ocksÄ typ 2-diabetes, vilket betyder att sjukdomen finns i vÄra arvsanlag. Huruvida hans egna förÀldrar hade typ 2-diabetes vet jag inte. Hans far dog vid 61 Ärs Älder och sjukdomen kanske aldrig hann bryta ut hos honom.
Men bara för att man har arvsanlag för sjukdomen behöver det inte betyda att man fÄr sjukdomen. Livsstilen har lika stor betydelse. De livsstilsfaktorer som utgör en risk för typ 2-diabetes Àr övervikt, fel kost, inaktivitet, sömnstörningar, lÄngvarig stress, vissa lÀkemedel, rökning och för mycket alkohol.
Oskar hade ingen övervikt, ingen stress eller sömnproblem och alkohol intog han med mÄtta. Men dÀremot Ät han ohÀlsosam kost och rörde sig inte speciellt mycket. SÄ i Oskars fall var det kost och motion som hade kunnat hjÀlpa honom. Han tog sÀllan nÄgon promenad, gick pÄ sin höjd nÄgra varv runt huset och satt mest och lÀste tidningen eller lyssnade pÄ radion. NÀr det gÀller kosten Ät han nÀstan enbart snabba kolhydrater, det vill sÀga de som höjer blodsockret mycket. Det var potatis och vitt ris. Han var vÀldigt förtjust i sötsaker och hans fru bakade bÄde bullar och kakor med mycket socker i. Grönsaker var sÀllsynta.
Om Oskar hade levt idag hade han fÄtt instruktioner av sin lÀkare att motionera 30 minuter varje dag och dessutom röra pÄ sig sÄ mycket som möjligt i vardagen. Fysisk aktivitet ökar insulinkÀnsligheten och blodsockret hÄlls mycket lÀttare inom normala nivÄer om du rör pÄ dig. PÄ samma sÀtt skulle han ha fÄtt rÄdet att ersÀtta sockret, det vita brödet och potatisen med fibrer, fullkornsprodukter, baljvÀxter, nötter, mycket grönsaker, frukt och bÀr. Om Oskar följt de rÄden skulle han minskat risken att utveckla typ 2-diabetes avsevÀrt.
Var dÄ lÀkarvetenskapen sÄ nonchalant för 60 Är sedan? Nej inte alls. Den kunskap vi har i dag om betydelsen av kost och motion för sjukdomen fanns helt enkelt inte pÄ 1960-talet.
Hur gick det dÄ för Oskar?
TyvÀrr gick det inte sÄ bra. Han fick redan frÄn början fel rÄd av sin doktor pÄ sjukstugan. Jag Àr sÀker pÄ att hans brist pÄ motion och felaktiga kost ledde till kraftiga ökningar av blodsockret efter varje mÄltid. Hans nervfunktion och cirkulation försÀmrades snabbt som en följd av det höga blodsockret och till sist blev man tvungen att amputera ett av hans ben. Han ÄterhÀmtade sig aldrig frÄn det.
Om du, precis som jag, har familjemedlemmar eller nÀra slÀktingar som har typ 2-diabetes bör du vara observant pÄ din livsstil. Att i tid Àndra sina vanor kan verkligen löna sig lÀngre fram i livet. Min morfar Oskar skulle haft stor nytta av att i tid förÀndra sin livsstil för att kunna förhindra att sjukdomen fick sÄ pass allvarliga konsekvenser som den fick för honom.